Livet sker medan jag andas

Inom mig skriker jag av lycka. Livet sker medan jag andas. Om någon frågade mig för 7 månader sen hur jag skulle må just idag. Så hade jag nog svarat; lika dålig som jag mådde då. 

I 7 månader har jag kämpat varje dag på min arbetsplats. Och egentligen då i 7 månader så har jag kämpat med mitt egna mående. Kost och träning blev en stor del av min vardag tillsammans med det nya jobbet. 

 
Vissa samtal är bättre än andra samtal. Men jag har alltid svårt att prata positivt om mig själv. Eller var det så att jag hade svårt för det? Något inom mig har vuxit, min självkänsla. Och med hjälp av fantastiska människor runt om mig så har jag lyckats skapa egoboost för mig själv. Det är lycka. Människor som tror på mig, hjälper mig framåt här i livet. Då är det inte så konstigt att jag skriker av lycka inom mig.

7 månader har gått. Träningen har halkat efter lite. Konstigt nog trodde jag att med barnens allt färre träningar så skulle mina träningar ökat. Men så har det inte blivit ännu. Snarare existerar inte min egna träning just nu. För just nu prioriterar jag familjen, våran tid tillsammans. Men jag vet att träningen snart kommer att flätas samman med mitt liv. 

Aldrig trodde jag för 7 månader sedan att jag kunde vara såhär lycklig. Inte efter den tunga 2 årsperioden jag hade tidigare. Jag fortsätter ha vinden i ryggen på vägen framåt här i livet. Det är min tur..

Kommentera här: