En gräsänkas dagbokdel 2 - medalj

Borde vara jag som står där stolt med en medalj runt halsen. För hur mycket kämpar inte jag för att få ihop allting? Hela tiden? Men idag var det Mejas dag. Minisammandrag i handboll i Strängnäs.

Jag hämtade upp tjejerna strax efter klockan 8 imorse. De stod redo med farfar på uppfarten och kunde hoppa snabbt in i bilen. Vi stannade till på Ica Maxi och handlade mellis till oss alla att ha med på matcherna. För det hade jag totalt glömt igår när jag var mitt uppe i min städning. Som jag för övrigt blev riktigt nöjd med.

 
Målis Meja. Två matcher fick Meja stå i mål. Hon delar den positionen med sin kompis Wilda. Meja har aldrig varit bollrädd alls. Trots hennes svårigheter med koordinationen så är hon verkligen grym i mål. Synd bara att den möjligheten inom hockeyn aldrig blev aktuell, trots hennes vilja till det varje träning. Att bli petad redan som 8 åring, skapar inte direkt något vidare bild framåt inom sporten. Då var det inte så svårt att förstå varför hon valde att sluta med det. Men hur som.. Meja gjorde en fantastisk insats under sin tid i målen idag. Wilda med såklart. Vi gick därifrån med 3 vinster och 1 förlust. 

 
Hejarklacken var det inte heller något fel på. Nog för att Ninja började tappa sitt intresse inför sista matchen. Men hon fick ju somna i bilen hem sen, så det gick inte riktigt någon nöd på henne.

 
Meja däremot tog med sig sin allra första medalj inom handbollen hem. Som hon är stolt över den. Måste komma på lösningar till tjejernas alla priser de kommer hem med hela tiden. Det har ju blivit några stycken genom tiden nu som aktiva barn.

Men bara för att vi kom hem från en liten cup innebar det inte att det blev en lugn eftermiddag för min del. Snarare så blev det en hel del måsten. Allt för att hinna med. Två maskiner med tvätt har jag hunnit med. Nu torktumlar maskin nummer tre. Vi kom iväg och veckohandlade sånär som direkt när vi kom hem. Jag har hunnit lagat dagens middag (och ätit). Dessutom har jag lagat morgondagens middag plus tisdagens lunchlåda till mig själv. Allt för att morgondagen är en enda stressig dag för mig. Men läget är under kontroll.

 
Jag får sluta strax efter klockan tre imorgon. Skynda hem för att hämta barnen. Hämta upp mormorn på jobbet. Lämna Vilja i ishallen med en matlåda då hon har samling 16.20. Köra hem mormorn. Sen till att vi andra tre tjejer äter våran matlåda för att sedan åka vidare till Ninjas basketträning. Men som tur är så får Vilja åka hem med en lagkompis då båda tjejerna slutar samtidigt ungefär. I en varsin ände av stan. Där gick till och med min förmåga att hinna med.

För att vi sen ska komma hem. Duscha och stupa i säng. 
Jag vet att jag lever. Men visst förtjänar jag någon slags medalj? 
1 Bea:

skriven

Heja er allihopa!!! ❤❤❤

Kommentera här: