Att värdera sig själv

Vilken vecka det har varit. Rent känslomässigt för min del alltså. Humöret har åkt en alldeles egen berg-o-dalbana. Känslorna har varit både inuti och utanpå kroppen. Jag har varit lycklig, samtidigt som jag känt av en bit av ångest. Inte en dålig ångest, utan mer våga-göra-ångest.

I tisdags hade jag som sagt utvecklingssamtal med min chef. Sedan dess har jag gått på små rosa moln i stort sett. Jag körde ett riktigt bra pass på gymmet samma dag och levde länge på endorfinerna som utlöstes den dagen. 

 
Igår tog jag även ett beslut för mig själv. För att värdera mig själv till att må bättre. Den där glada, positiva, energifyllda jag, som jag på någotvis har tappat längst vägen. Jag är ju där, jag har bara glömt mig själv lite grann.

Igår tog jag även tag i ett rejält motionspass i sinbassängen. Friskvård med jobbet innebar 43 längder, 25 m st. Alltså totalt 1075 meter. Min kropp kändes som spagetti när jag gick upp ur vattnet. En skön, men skapligt obehanlig känsla. Kroppen kändes stum på något vis när jag vaknade tidigare idag.

Idag har jag dessutom varit iväg och gjort dagens goda gärning. Lämnat 450 ml blod. Och idag gick tappningen riktigt fort också. 5 minuter och 33 sekunder. Snabbaste tappningen hittills för mig. 

Men skönast var nog att få komma hem till huset, där hundarna väntade så glatt på mig. Tända en brasa i kaminen, knäppa upp jeansen och känna att min vecka är gjord. Och jag mår bra.
Jag har värderat mig själv denna vecka, och jag är den viktigaste personen för mig. Tankar som jag idag fått från min coach (via hennes instagram-storie) på resan med CRfitness. Jag ska hålla hur länge som helst, för mig och för min familj. Min familj åkte dock på hockey, men för min del lockade en kväll i soffan i ett hus på landet lite mer än en kall ishall. 

I helgen är det fokus på barnen. Basketsammandrag imorgon och på söndag har Vilja hockeymatch i Nyköping. Dock stannar jag hemma med Meja och Ninja och fortsätter ta hand om både hundar, katter och ett hus. Men kvällen får jag faktiskt unna mig en tripp till gymmet. Det behöver jag innan en ny arbetsvecka sätts igång.

Tänk vilket fantastiskt liv jag faktiskt har. Och det är tack vare mig själv. Jag är ju grym!

Kommentera här: