#projectbestofme

12 veckor har nu gått sedan jag publicerade inlägget om att jag skulle påbörja min resa till ett bättre jag (finns HÄR att läsa). Resan skulle ju dessutom inte ta slut efter 12 veckor, eftersom resan bli ju livet. Nu är just dessa 12 veckor över och jag känner mig stolt över mig själv. 

 
Det har varit en tuff tid. Mest för att hinna med allt. Med våra aktiva barn så blir det ett himla pusslande för att få ihop vardagen. Och förmodligen aldrig tänker jag tumma på tjejernas träningar i form av att jag själv ska få träna. Tjejernas träningar är, för mig, mycket viktigare än mina. Även om många anser att föräldrarnas träning är viktigare för att orka hålla; så anser jag att en aktiv uppväxt för barnen är viktigare. Men planering har varit A och O, och för det mesta har planeringen inte blivit allt för omplanerad. 

Hur som.. Veckomätningarna gav till en början en ångest. Även om jag visste att jag hade skött min träning och min kost så kände jag mig på något vis hemsk varje söndagsmorgon jag skulle ta mått och vikt. Fast det tog inte så jätte lång tid innan jag släppte ångesten. Det var såklart både upp och ner på både kilo och centimeter här och där. Men i det långa loppet så var det minus på måtten.

Rom byggdes som sagt inte på en dag. Långsamt leder också någonstans.

De sista två veckorna tappade jag motivationen. Endast motionssimning med jobbet blev gjort. Inget gym och kosten blev lite lidande på grund av allt med Viljas hockey, ändringar i tjejernas basketträningar och så Ninjas start på fotbollssäsongen. Samtidigt som en lite släng av ångest kom krypandes så kände jag ändå av en stark känsla av balans. 

Men jag ser tillbaka på söndagen den 13 januari när jag stod där, blottad framför kameran inför denna resa. Ville inte riktigt ta åt mig hur jag faktiskt såg ut. Gick ju liksom bra att dra en tjock tröja över kroppen så såg det inte så dumt ut. Men jag mådde inte bra.

Att ens publicera dessa bilder ger mig en ångest. För detta är liksom inte jag. Det var kanske jag då, men nu skäms jag mer för hur jag faktiskt tillät mig att må så dåligt kroppsligt. 

 
Då. 13 januari 2019. 

Men vet ni. Tack vare min coach Maria på CRfitness.se så har jag lyckats nå mitt mål. Att må bra. Hon har skrivit så otroligt peppande kommentarer på min resa. Kostschemat och träningsschemat som hon serverat mig med har gett såna otroliga resultat. Men det bästa är att jag mår bra. Jag har hittat balansen i mitt liv. Både när jag det kommer till kost, träning, familj och vardagen. 

Under dessa 12 veckor har jag lyckats få en bättre kroppshållning. Mindre ont i ryggslutet efter en lång arbetsdag eller aktiv dag med barnen. Känner mig på något vis längre, trots mina ynka 164 centimeter.

 
Nu. 8 januari 2019.

Totalt så försvann 1.8 kilo från min kropp. Totalt försvann -24 centimeter från min kropp. Varav dessa är -13 centimeter var från min buk. Det är helt galet. Jag är fortfarande lite chokad över vad jag har åstadkommit. 

Jag vet ju även att LPG har hjälpt till att strama upp huden på min buk. Jag är inte färdig med den kuren ännu, så bättre ska det ju såklart bli. Jag går som på små rosa moln när jag ser mina framsteg. Jag är lycklig och jag vet att jag kommer bli lyckligare. 

Nu ska jag dock stå på egna ben. Jag känner mig redo. Verktygen har jag redan i ryggsäcken. Det är bara att börja vandra. Väntar hem en Hälsodagbok från Smartplanering.se som ska vara min egna form av coach. Där det är jag själv som ger mig själv peppande ord och följer mina egna framsteg.

Men utan mina nära och kära så hade ju inte detta gått heller. Rickard och tjejerna som stått ut med min kost, att jag varit iväg och tränat tidigare mornar och sena kvällar. Anna som inte bjudit med sig av sitt godis som hon tagit med till kontoret på jobbet. Och alla andra som på ett eller annat vis har peppat mig på denna resa. Det är ovärderligt! 

Och idag när jag väl ska ta mina första stapplande steg själv så vaknar jag såklart med en förkylning. Halsen gör ont, näsan snorar och jag fryser en aning. Men bara att kämpa. Jag är snart frisk nog för att starta. Kosten får sköta sitt så länge!

Tack för allt stöd. Jag mår bättre nu ❤
1 Bea:

skriven

Vilken resa! Så himla starkt jobbat! Du är grym, det vill jag att du ska veta <3
Viktigast är att du får må bra.
Fortsatt lycka till på resan & KRAAAAM

2 Anni:

skriven

Så sjukt bra jobbat! Stolt över dig big sis ❤

3 Anna:

skriven

Inte nog med de! Jag har personligen sett till att äta ditt snask som du haft liggandes och skräpat! 😂
Du har skött dig exemplariskt och du har en vilja sv stål 😊
Fantastiska bilder ❤️

Kommentera här: