Soon to be 9 år

Det här med att tiden går fort när man får barn. Det stämmer. För på lördag får vi smyga in till denna tjej och sjunga ja må hon leva, på hennes 9 årsdag.

 
Jag och Rickard är äntligen överens om vad vi ska köpa till henne. Tänk så svårt det blir ju äldre barnen blir. Vi får ta oss en tripp till den butiken på fredag och inhandla det lite snabbt. Om inte han nu hinner svänga förbi där under morgondagen.

Meja har kalas för vänner och släkt på lördag. Har totalt missat att skicka ut inbjudan till det kalaset, men kusiner och de närmsta vännerna kommer i alla fall och det är huvudsaken!
På söndagen har hon kalas i bowlinghallen för sina vänner från skolan. Bara några stycken i och för sig. Men det är ju dem hon umgås med.

Meja har ju sin lilla (skapligt långa) önskelista och när Anna frågade henne igår vad hon skulle önska sig i julklapp sen så var svaret ganska enkelt; "det jag inte får när jag fyller år."

Hon är klok min Meja. Och snart är hon 9 år. 
 

En seg tisdag

13 mejl och 2 telefonsamtal. Det var allt min arbetsdag innehöll idag. Det i sin tur blir ganska segt, när dte liksom inte händer något. Men det var ju full fart i övrigt!

Redan klockan sju knackade Johanna och Noomi på dörren. Som tjejerna har längtat efter denna dag. Strax därefter klev Anna in genom dörren och vi kunde stämpla in för dagen. Tjejerna kastade sig in i lekar direkt och lagom vid halv åtta serverade jag frukost. Toast. Något som alla hade längtat efter. Det är sällan vi äter toast hemma på våren/sommaren. Så det var bra härligt att få inviga hösten med toast och vänner. 

Jag och Anna jobbade på. Tjejerna fick popcorn på förmiddagen medan de kollade på film. Till lunch ställde jag mig och gjorde våfflor till oss alla. Anna äger inget våffeljärn så tjejerna var så nöjda över dagens lunch. Nog fick vi vuxna i oss några stycken också. 

Strax efter klockan två så gick Anna och barnen hem. Själv passade jag på att ta en till kopp kaffe. Släkte taklampan och tände ljus i fönstret och bara nöjt av den sista stunden innan jag fick stämpla ut och stänga ner.

 
Diska popcornskålen och göra tjejerna redo för kvällens skridskodisco. 1.5 timmes skridskoåkning innan vi gav oss hem igen.

Nu sover tjejerna så gott. Rickard är iväg och kikar på hockeymatch i Åkerstyckebruk. Själv ska jag göra kväller här hemma och förbereda för morgondagen. Som jag längtar till jobbet efter en dag hemma. 
 

Livet händer, kaffe hjälper

Som jag njuter av en kopp kaffe här framför datorn. Lagom till att tjejerna har gått och lagt sig, alla sysslor här hemma är gjorda och jag kan slappna av. Då hjälper kaffe. 

 
Tidsomställningen gör att jag gärna hade krupit ner i sängen redan klockan åtta precis som tjejerna, men får försöka hålla mig vaken en stund till. Det var bra segt att kliva upp när klockan ringde idag, men när jag väl var uppe så var jag hur pigg som helst. Blir ni påverkade av tidsomställningen?

Det blev en skapligt produktiv dag på jobbet idag. Morgonmöte, förmiddagsmöte via Skype och så eftermiddagsmöte. Däremellan en hel del mejl. Men det är roligt. Känns härligt att faktiskt längta till jobbet, även om jag vissa stunder undrar vad jag gett mig in på, med glimten ögat alltså. Och därför känns det lite skrämmande att jobba hemifrån hela dagen imorgon. Fritids är stängt så jag blir inte ensam då Anna kommer ner till mig och vi jobbar tillsammans härifrån. Tjejerna får då leka tillsammans nästan hela dagen och alla fem ser fram emot att få äta frukost och lunch tillsammans. Då de kommer tidigt. Datorn är redan inkopplad på mitt nätverk här hemma så nog ska vi kunna jobba undan lite grann i alla fall. 

Så imorgon lär det gå åt kaffe här hemma. Livet händer, kaffe hjälper. Jag är tacksam över att vi kan jobba hemifrån så kan Rickard vara på plats på sitt jobb och på så vis så fungerar livet. 

Men nu är mitt kaffe slut, så då borde jag få krypa ner i sängen nu. Jag måste ju trots allt fortfarande gå upp tidigt imorgon, eftersom vi får besök tidigt och att jag faktiskt måste stämpla in på jobbet, hemifrån, redan innan klockan sju!